SPRINT 5

Jag vill börja med att säga att jag är väldigt stolt över mig själv och det designarbete som jag har gjort. Det har varit en lång process som har varit blandad med spännande idéer, motgångar, hinder och lärorika delar. Jag tycker att konceptet ligger i linje med min initiala vision när jag påbörjade denna resa, men även den vision jag hade när jag reflekterade över min roll som designer.

 

Från de förväntningar och ambitioner jag hade tycker jag att konceptet har utvecklats till en punkt som jag känner mig nöjd och stolt över. Konceptet har en stadig grund att stå på där minispelets grundliga spelmekaniker är på plats och fungerar som helhet. Men från ett rent designperspektiv finns det massor av utvecklingsområden. För det första behöver spelets grafiska design utvecklas, dvs. utformning av varelser, mobilgränssnitt och diverse AR-element. Anledningen till att jag inte fokuserat på dessa är att jag ville designa kärnan i spelet istället för att designa ett snyggt gränssnitt eller en häftig varelse som inte har någon plats i spelet.

 

Ett annat utvecklingsområde är vidare testning av vissa spelmekaniker. Jag pratar exempelvis om varelser som skjuter attacker som spelaren ska undvika. Här skulle man behöva testa olika lösningar när det gäller fart av attacker, antal attacker etc. för att hitta en bra balans mellan utmaning och nöje. Andra spelmekaniker har tillkommit sent i designprocessen och har därför inte hunnits testas, exempelvis när man ska synliggöra den osynliga varelsen genom att skjuta en EMP-attack.

 

Men som jag nämnde tidigare är jag nöjd med vart jag har hamnat eftersom konceptet har itererats och förbättrats genom samtliga sprinter och har en stadig grund att bygga vidare på.

 

Jag skulle säga att idéhöjden för mitt koncept är ganska hög tack vare de varierade AR-spelmekanikerna som tillsammans skapar en unik och underhållande upplevelse. Den meningsfulla användningen av AR gör också att konceptet sticker ut från andra tjänster. Däremot höjer detta komplexiteten, vilket kan vara problematiskt och eventuellt göra spelet ospelbart om tekniken väger för tungt, vilket bland annat Alha, Leorke, Koskinen och Paavilainen (2023) lyfter i sin studie.

 

Vissa delar av konceptet är mindre unika, då andra AR-spel har liknande mekaniker, som att undvika attacker. Medan vissa delar har mer unika drag, såsom att lokalisera AR-objekt med ljud eller att matcha vibrationer som kommer i mobilen. Som helhet tycker jag att koncept blev unikt när man ser på spelupplevelsen i säg. Variationen av AR-mekaniker och interaktioner skapar en upplevelse som är unikt jämfört med andra AR-spel. När det gäller hur väl sammansatt spelet är, skulle jag säga att det är väldigt väl sammanhållet. En stor anledning till att de utvecklingar som lyftes ovan fortfarande finns kvar är att jag ville att alla delar i minispelet skulle fungera och samverka på ett sätt som stödjer min vision om ren nöje och fysisk motion, designbriefen och spelets övergripande narrativ.

 

Jag har strävat efter att skapa en naturlig och underhållande samverkan mellan människa, teknik och interaktion, vilket leder till ett större engagemang hos användarna. Genom att använda mobila enheter som en brygga mellan verkligheten och den digitala spelvärlden blir spelupplevelsen mer äkta. Många interaktioner bygger på användarens fysiska rörelse på flera olika sätt, vare sig användaren behöver närma sig en varelse, luta sig åt olika håll för att undvika attacker eller hålla sig i rörelse för att undvika förlust av Capture Power. Användarens fysiska form tar en central plats i spelet, vilket skapar ett värde både genom ökad fysisk motion och genom nöje som gör att användaren hamnar i en alternativ värld.